Skriva av mig bara.
Jojo, nu är det en sån här natt då man kanske tänker på allt lite för mycket? Allt på samma gång bara. Men vet ni vad? Om jag får säga det själv är jag stark. Jävligt stark och det vet jag, så får man tänka ibland också. Men ibland spricker det även för mig, Den 14 Augusti, då fyller du 50, eller du skulle ha gjort. I Oktober är det 11 år sedan, då du lämnade oss. 3 dagar efter MIN dag, min 5-årsdag. Du som stod mig allra närmast, Bara 39 år, Finns inte mer. Livet är förjävla orättvist ibland alltså. Så mycket jag vill berätta. Men jag vet att du finns där, jag vet att du är stolt. Men saknaden finns fortfarande och kommer alltid att finnas.
Vi Saknar Dig Älskade Mamma.
