Catrine Ådén

Jag hae sutte och gråtit konstant varje kväll sen onsdags. Leo blev dålig i tisdags vad jag märkre av, han såg svag ut och låg bara och sov. I onsdags när Felicia va här tog jag ut han och la han på sängen. Han låg alldeles stilla och sov, det var ju då vi hade pizza kväll med klassen, så försökte inte tänka på det så mycke. Men när jag kom henm brast det för mig. Igår va han ännu sämre, det ända han gjorde var att ligga där, han orkade inte ta sig upp ens. Idag var der lika dant, han hade väldigt svårt att andas, men han kämpade för varje andetag han tog. Sen slutade han, nu ligger han här död och stel. Jag visste att denna dag skulle komma snart, men bara inte nu. I två hela år har du funnits här, vi har haft våra jobbiga dagar ibland men oftast var dom goda. Dom här åren har gått alldeles för fort, kommer bli väldigt tomt nu..